Berättelser för Transformation
Kvinnan, Slottet & Vallgraven sida2
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | Nästa
Snart befinner hon sig överst på trappan och kliver ut i det klara, varma ljuset. Kvinnan upptäcker att hon är på en underbar stenlagd uteplats med ett stadigt räcke runtom. Tårar väller upp i hennes ögon vid första anblicken av det underbara landskap som breder ut sig framför henne. Från den här upphöjda utsiktspunkten har hon en spektakulär 360 graders vy och kan se till horisonten i alla riktningar.
Den omgivning hon ser är långt bortom hennes vildaste drömmar och hon tillbringar gott och väl en timma med att ta in allt. Kvinnan småskrattar för sig själv över att till och med vallgraven därnere ser okay ut ur det här upphöjda perspektivet.
När hon låter blicken löpa över vallgraven – som verkar svart och jämn som glas och reflekterar sin omgivning som en perfekt spegel – ser hon ett litet rum, vilket skjuter ut i vattnet och som hör ihop med slottet. Det här är ännu en överraskning för henne, eftersom hon inser, att det finns fler områden och våningar i det här slottet som hon inte hade en aning om att de existerade.
Då hon vet att hon kan återvända till den här utsiktspunkten närhelst hon önskar, ger hon sig iväg för att utforska mer och för att hitta en väg att komma till ”rummet ute i vallgraven”. När hon går nerför spiraltrappan finner hon att hon är fylld av tacksamhet till det som har hänt denna otroliga dag. Allteftersom hon går i spiral neråt, neråt och neråt, inser hon att hennes nuvarande goda lycka hade uppenbarats helt på grund av att hon avsiktligt hade skiftat sin attityd tidigare på dagen.
Hon stiger in i slottets huvudområde och går sedan ner i källaren, eftersom hon vet att rummet i vallgraven måste finnas på den nedersta våningen, och vid slottets yttre hörn.
När hon stiger in i källaren på riktigt, flödar en känsla av lugn tillförsikt genom hennes hjärta. Hon pausar ett ögonblick och känner att detta är en känsla och en energi, som ger henne näring på ett djupt sätt. Hon noterar mentalt att gå tillbaka till den känslan, även om det så kallade ”vallgravsrummet” visar sig vara tomt eller fullt av skräp.
Hon tänder ett stearinljus och börjar leta efter en dörr till vallgravsrummet. Kvinnan inser de märkliga likheterna i att både dörren till den uppåtgående trappan och dörren till vallgravsrummet varit dolda för hennes normala, vardagliga perspektiv. Hon tänker för sig själv, att det här verkligen är en fascinerande tillfällighet.
När hon långsamt tar sig fram genom källarens fuktiga mörker, känner hon spindelväv fastna vid kläderna. Hennes kläder blir ganska smutsiga av dammet som hänger tjockt i luften. Men känslorna av hopp och beslutsamhet i hennes hjärta tillsammans med upphetsningen över att utforska ett nytt territorium får henne att fortsätta resan.
Efter att ha letat en oväntat lång stund finner hon dörren. Det är en dörr i ordinär storlek och med ett stort handtag. När hon sträcker ut handen och vidrör handtaget, känner hon att det är täckt av damm och inser omedelbart, att dörren inte har öppnats på åratal.
Kvinnan vrider om handtaget och öppnar dörren bara en springa och en strimma av ljus splittrar ögonblickligen det mörker som omsluter henne. Lukten av vatten väller fram genom de klara strålarna.
Hon ger dörren en liten knuff och den svänger upp av sig själv, långsamt, tyst och elegant…
Fortsättning nästa sida ...
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | Nästa
|