Berättelser för Transformation
Barn sida2
Sidor: Föregående | 1 | 2 | 3 | 4 | Nästa
Under sin första resa till Indien bar hon i hemlighet på hoppet att finna sig själv… eller snarare – att bli av med sin gamla attityd och hitta ett nytt sätt att vara sig själv och engagera sig i livet. Faktiskt var hon mer engagerad i att lösa sina inre problem än vad hennes vaknande medvetande var medvetet om. Inom sig var Sarah verkligen redo att förändra sig och hennes resa till andra sidan jorden var ett naturligt uttryck för den inre resa som redan hade börjat.
I en avlägsen by i Indien mötte Sarah under sin första resa en vänlig före detta buddistmunk. Genom sitt utseende drog hon slutsatsen, att han för länge sedan dragit sig bort från den traditionella buddistiska vägen, men behöll en del av dess kännemärken i sitt dagliga liv. Hans kläder var av den saffransfärg som bars av andra buddister i trakten, men hans kläder var annorlunda skurna och smyckade med ett enastående bälte och med en färgrik uppsättning pärlor. Mannens mörka hår var knutet i en fläta i nacken; hans skägg var långt och tovigt. Han talade åtskilliga språk, ett av dem engelska, och Sarah hyrde honom som sin guide. Det enda villkor han ställde var, att han tilläts ta med sig sin adopterade dotter, en 9 år gammal flicka som talade samma språk som han. Den lilla flickan fanns vid hans sida och Sarah samtyckte omedelbart, då hon visste att deras umgänge skulle bli ett välkommet avbrott i att resa ensam, och att hon också kanske kunde lära sig en massa av paret.
För Sarah var barnet en alldeles underbar uppenbarelse, med den vackra hyn som nämnts tidigare, elegant, liten och tunn till sin kroppsbyggnad. Hennes marockanska sari var perfekt svept och prydd med ett kantband av fint vävda detaljer. Flickan hade ett lysande leende och stora, djupa, mörka ögon med klar skönhet och sällsynt magi. Hennes ögon verkade mjukt befria Sarahs ande från hennes egna begränsningar och hon lade medvetet märke till överföringen av en glädjerik, upplyftande känsla som kom från den strålande lilla flickan. Sarah tänkte för sig själv ”Det här kommer att bli väldigt roligt.”
Guiden visade sig vara riktigt bra i sin roll. Hans erfarenhet, intelligens och tillförsikt fick Sarah att känna sig mycket trygg och väl omhändertagen. Medan de rörde sig genom Indiens landskap och byar, blev Sarah snart förbryllad över relationen mellan guiden och hans dotter. De talade knappt med varandra och när de gjorde det var det vanligtvis i viskningar. Tydligen hade de ett nära förhållande och deras blotta närvaro väckte spontant beundran och tillgivenhet för dem från djupet av Sarahs hjärta. De behövde inte tala så mycket, och fadern talade aldrig om för barnet vad det skulle göra. Det var underligt att se, men det kändes naturligt och riktigt på samma gång… paret behandlade varandra som absoluta jämlikar.
Sarah nämnde detta för sin guide och påpekade, att den relation som han delade med sin dotter verkade bryta mönstret hos de vanliga föräldra-barn-relationerna i Indien, eller varsomhelst för den delen. Hon lovordade honom för att han uppfostrat ett så underbart barn. Men hans svar förvånade Sarah: ”Kalla mig oansvarig” sa han utan sinnesrörelse, ”jag har inga förmågor att vara förälder och jag känner inte för att gå i mina föräldrars fotspår. När hon kom in i mitt liv, alldeles av en tillfällighet, lät jag henne i stort sett vara och gav henne helt enkelt kärlek, omsorg och kamratskap. Det är allt och ingenting annat.”
Med dessa ord stirrade den tidigare munken tomt in i Sarahs ögon och hon insåg djupet i det han sa: Den lilla flickan kom till den här världen med en känsla av tidlöshet, förståelse, ett stort hjärta och med en gammal själs visdom. Hon var komplett, som hon var. Munken försökte inte lära henne någonting om hur man beter sig i hans värld, sin religion eller ens sina synpunkter och på det sättet förblev hennes tidlösa visdom, klara sinne och obegränsade hjärta intakt. Sarah visste inte något om detta vid detta tillfälle, men hon hade mycket mer gemensamt med den lilla flickan än hon någonsin kunde föreställa sig.
Ett av de första tecknen på att barnet verkligen var unikt hände då de flanerade genom en livlig offentlig marknad. Barnet gick först och Sarah hade stannat till för att titta på ett bord med teknologiska saker – trådlösa telefoner och digitala musikspelare som stod sida vid sida med gamla indiska kulturartiklar. Plötsligt utbröt tumult när en stor och kraftig affärsinnehavare stormade ut mot flickan och hennes far och skrek obsceniteter och vevade vilt med armarna. Sarah tänkte omedelbart, att antingen var mannen mentalt sjuk eller också var han på helspänn på grund av tragiska händelser i sitt liv och lät nu detta gå ut över Sarahs vänner.
Emellertid var barnets gensvar lika oväntat som det var märkligt – hon reagerade inte alls! Sarah kunde se att flickan genom att använda sina ögon och en lätt rörelse på huvudet fullt uttryckte sin erkänsla för den arge mannen, men hon fortsatte att gå i långsam takt genom marknaden, absolut opåverkad. Mannen måste ha varit fem gånger så stor och tyngre jämfört med den lilla flickan, men hans fysiska storlek tycktes inte ha någon betydelse i ekvationen.
Kraften i mannens energi tycktes gå helt förbi barnet och hennes far. Mannens energi och ord träffade ingenting inom dem. Sarah stod som fastfrusen och hon la märke till, att andra människor klev tillbaka för mannens känslomässiga chockvåg, men Sarahs vänner verkade förvänta sig det, helt och fullt acceptera det… men inte lägga något intresse i det. På grund av att det inte kom den minsta reaktion från dem, verkade affärsinnehavaren instinktivt veta, att han inte hade med Sarahs vänner att göra. Sarah kunde se hur hans ögon omedelbart gjorde en snabb rörelse runt marknaden och tittade på alla de andra personerna som han skrämt upp. Några få sekunders armvevande och ilskna ord mot den darrande hopen avslutade hans emotionella explosion.
Sarah fördjupade sig i den här upplevelsen och spelade upp den om och om igen i tanken. Hon började förstå, att den lugna uppmärksamheten och det fullkomligt äkta, lugna uppträdandet hos barnet och hennes far verkade – i den mest praktiska, världsliga betydelsen – göra dem osynliga för den fientligt inställde mannen. ”Det där var väldigt coolt!” tänkte Sarah. Hon hade aldrig sett eller hört om någonting sådant tidigare.
Ännu mer anmärkningsvärt var barnets svar till Sarah, när hon frågade henne om den tokige mannen på marknaden. Barnet sa, medan hon bar det Sarah trodde måste vara Budda´s leende, ”Var vänlig, Sarah… därför varje person du möter utkämpar en stor strid.”
Fortsättning nästa sida ...
Sidor: Föregående | 1 | 2 | 3 | 4 | Nästa
|