Berättelser för Transformation
Livsträd sida2
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | 4 | Nästa
En dag när hon ligger i sängen och försöker somna, finner hon att då hon slappnar av och genomför sin andningsrutin slappnar sinnet av och att det blir lugnast när hon håller andan. Hon måste koncentrera sig på att inte spänna sig under inandningen, då hon håller andan och vid utandningen – men det lilla lugn, som hon gång på gång kan åstadkomma är en ganska häpnadsväckande överraskning. Även om hennes sinne bara slappnar av under några få sekunder, så får hon under de här ögonblicken smak för vad ett lugnt sinne kan innebära. Hon uppmärksammar och njuter av de allt längre och mjukare, tomma uppehållen mellan tankarna. Och när nya tankar kommer upp, medan hon håller andan, anknyter hon sig inte så förfärligt till tankarna eller deras innehåll. Det här är en häpnadsväckande insikt, och hon undrar varför hon inte har varit medveten om de intima funktionerna mellan sitt sinne och sin andning tidigare.
Gradvis börjar saker och ting förändras i hennes inre värld. Den nedåtgående rörelsen har stannat upp och hennes andliga energi börjar nu blomstra. Den överordnade tonen hos hennes sinne är mikroskopiskt i ett bättre skick än den var för några månader sedan och hon hoppas på, att en dag faktiskt kunna lära sig att vara en lugn, centrerad person. Det innebär en ansträngning … men hon tillåter tanken att göra sig hemmastadd inom sin varelse.
Hennes schema är mycket upptaget, men hon ordnar det så, att hon får mer tid åt sig själv i sin dagliga rutin. Hon skapar sitt eget självhjälpsprogram, vilket innebär andningstekniken, att promenera med Clara och John och ett träningspass varannan dag på ett närliggande gym. Fastän hennes sinne fortfarande löper vilt dagligen, verkar saker och ting gå bättre. Hon spårar den nya, positiva drivkraften tillbaka till den tidpunkt, då hon bestämde sig för att ändra sin attityd.
Så en lördag fann hon, att hon har några timmar för sig själv. Familjen gav sig iväg, rutinsysslorna var gjorda, hon hade till och med motionerat och försökt sig på en liten meditation tidigare på dagen. Nu finns det bokstavligt talat ingenting att göra – och hon njuter av känslan av detta sällsynta tillfälle. Hon sjunker ihop litet grann, eftersom hon alltid är trött av det snabba tempot i sitt liv, men är glad över att ha några timmar ledigt, att bara slappna av och inte göra någonting.
När hon strosar runt i huset, kastar hon en blick ut mot bakgården och ser den underbara skuggan under deras stora ek. Mjukt grönt gräs breder ut sig under dess jättelika grenar, och hon tänker ”det är bäst att jag går och njuter av gräset på den där platsen innan den nya uppfarten täcker den.”
Det är en varm sommardag, när hon strövar ut till trädet. När hon rör sig in i den mörka skuggan under trädets utbredda grenar, känner hon den underbart svala luften och stannar upp för att insupa den. ”Så underbart! Jag skulle aldrig ha uppskattat en så vanlig liten upplevelse som denna för ett par månader sedan”, tänker hon för sig själv. Nu har hon förmågan att låta omgivningen beröra sitt trötta sinne och lugna sitt hjärta.
Hon går djupare in i skuggan och gör någonting, som hon inte gjort sedan hon var en mycket liten flicka, i Claras ålder: hon sätter sig ner i gräset vid det vackra gamla trädets bas. Hon glider långsamt bakåt för att vila mot den ståtliga, massiva stammen. Hon småskrattar och skakar tyst på huvudet i misstro på hur trevlig den här enkla upplevelsen är … så vanlig… ändå så långt borta från känslorna i hennes upptagna liv. ”Varför har jag inte kommit ut hit tidigare? Varför har jag ignorerat det här trädet? Den här vackra platsen och de underbara, tysta, sköna känslor den rymmer finns på min egen bakgård. Det här är så annorlunda från det jag blivit. Jag har helt sprungit förbi de här upplevelserna … för ett liv bestående av vad? Ändå, kan livet på något vis bli bättre än det här? Inte är det då mycket. Det här är så ljuvligt, så speciellt … och det har funnits här hela tiden.”
Med de här tankarna sluter kvinnan ögonen och tänker mera på sitt liv och på de fina förändringar som hon håller på att göra. Hennes attityd har förbättrats och nu kan hon också göra sin andning under några ögonblick, för att njuta av ett träd, det svala gräset och för att slappna av. I och med detta faller hon mjukt in i en slags dvala mellan sömn och vakenhet.
Det här är en av de där fantastiska tidpunkterna, då sinnet befinner sig i ett fridfullt, lyckligt uttryckssätt och medvetenheten driver omkring mellan lätt drömtillstånd och att vara nätt och jämt medveten om den fysiska världen. ”Livet är gott” viskar hon för sig själv.
I det här drömmande medvetandestillståndet känner hon, hur hon rör sig uppåt i fridfullt mörker – långsamt, mjukt, uppåt. Känslan är trygg, varm, mjuk och har ett naturligt flöde. Hon tycks expandera in i en rymd som välkomnar hennes frihet. Kvinnan känner hur hennes lemmar blir till vingarna hos något som måste vara en mäktig, mytisk fågel.
Hennes synförmåga öppnar sig långsamt och hon finner, att hon är i en helt underbar dröm. En liknande har hon aldrig haft tidigare. Hon finner att hon är högst upp i den stora eken och tittar ner genom grenarna och löven till marken. Det som breder ut sig nedanför grenarna är det svala gröna gräset på hennes bakgård, hennes hem, och hon kan också se över staketet in till grannarnas gård. Faktiskt kan hon se hela grannskapet och en hel del av staden från sin upphöjda utsiktspunkt.
Fortsättning nästa sida ...
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | 4 | Nästa
|