Berättelser för Transformation
Livsträd sida3
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | 4 | Nästa
Detta är den sorts dröm i vilken hon inser att hon drömmer. ”Så otroligt! – Förvånande realistiskt!” tänker hon.
Till sin förvåning ser hon sig själv, när hon tittar genom grenarna och nerför stammen, liggande mot stammen, till synes djupt sovande. Hon är som förhäxad i förundran över den här synen. I den här drömmen är hon ett medvetet väsen högst upp i trädet – ett väsen separerad från sin fysiska kropp. Faktiskt verkar hon på något sätt ha blandat sig med själva trädet. Men vadsomhelst kan hända i en dröm, så varför inte? Känslan är trygg och grundad, ändå atmosfärisk, genomsyrad med frid och vacker klarhet. Hennes sinne befinner sig i fullkomlig vila, lycksaligt stilla. Hon inser att den här upplevelsen kan vara en dröm, men det tar inte bort det, som hon upplever.
Kvinnan gör en mental notering att hålla igång den här drömmen så länge som möjligt, och att försäkra sig om att minnas ALLTING om drömmen när hon vaknar.
Hon försätter sig i drömmedvetandet och finner sig själv lugnt sluta ögonen och flyta med i upplevelsen i trädets krona. När hon öppnar ögonen finner hon, att hon fortfarande är ett funktionellt medvetet centrum av medvetande högst upp i trädet. Hon har faktiskt blivit själva trädet och känner hur det är att vara en så fin, gammal ek – absolut lugn. Trädet verkar faktiskt befinna sig i ett ständigt tillstånd av frid. För en gångs skull i sitt liv känner hon hur det är att totalt acceptera livet som det är. Inte bara acceptera det, utan njuta av det … att känna en del av sina omgivningar: gräset, husen, fåglarna, luften, de andra träden som breder ut sig uppför bergsidorna och genom dalarna.
Snart kan kvinnan känna sin kropp röra på sig och vet, att hon håller på att återvända till sitt vakna tillstånd.
När hennes ögon fladdrande öppnar sig i hennes fysiska kropp kommer hon omedelbart ihåg den fantastiska drömmen om att vara uppe i trädet och om att själv vara trädet. Snabbt går hon till huset och för varje steg hon tar gör hon sitt bästa för att minnas allting i drömmen. Genast när hon kommer in i huset börjar hon skriva ner sin dröm. Allting flyter lätt ner på pappret, vilket befäster den häpnadsväckande upplevelsen i hennes fullt, medvetna medvetenhet.
Drömmen fångar hennes uppmärksamhet: ”Vad i hela världen hände här? Det här var kosmiskt … övernaturligt… otroligt. Men det är bara en dröm så då finns där ingenting att tro på eller inte tro på. Ändå – så fantastiskt!”
Kvinnan kan inte få bort drömmen ur sina tankar, hur det är att faktiskt ha upplevt att vara trädets medvetande och sitt eget medvetande på samma gång. Hon tänker på trädet och undret med dess existens. Hon kommer ihåg hur hennes sinne var fullkomligt lugnt, när hon var en fullt medveten del av trädet. Hon älskade trädets känslor och hon kände åter hur det kändes i sin obearbetade, rena närvaro – alltid tomt men så fullständigt. Grundad, solid, men lätt som en fjäder… med förmågan att böja sig i vinden och att vara ett välkommet hem för fåglar, djur och människor nedanför.
Hon vet att hon vill ha mer av den upplevelsen, så hon fortsätter att återkalla minnena av drömmen och kontemplerar över allt om den: varje detalj, varje känsla, varje syn och ljud. Hon absorberas verkligen av drömmen, speciellt älskar hon känslan av att förlora sig i dess under.
Under de dagar och veckor som följer, finner hon, att hon dras till trädet. På något sätt ger hon sig tid och rum, trots sitt upptagna schema, att tänka på trädet och faktiskt spendera tid under dess stora grenar. Med sin allra renaste känsla av iver, passion och avsikt sitter hon på exakt samma plats som tidigare och försöker vila och falla i sömn, precis som i sin ursprungliga drömupplevelse.
Hon har en del framgång med detta. Hon kan inte säga om hennes nya erfarenheter med trädet bara är inbillning, eller i själva verket är klara drömmar … men det verkar inte spela någon roll.
Det som betyder något är, att hon kan visualisera sig själv uppe i trädet om och om igen. Hon kan vara trädet och se ut över sitt hus och grannskapet. Trädets stillhet och frid blir hennes. Till slut finner kvinnan det lätt att drömma om att vara trädet … att låta sig själv gå in i trädets energi och känsla. Det här är verkligen en klarsynt, här-och-nu, första-handsupplevelse för henne.
Under de kommande månaderna blir detta hennes nya, djupt andliga upplevelse. Hon tillbringar en massa tid med att kontemplera över trädet och faktiskt göra en bild av sig själv i dess krona och att se livet genom deras gemensamma medvetande. Hon lär sig att trädet har en stor förmåga att älska. Det älskar fåglarna, som flyger in i och sjunger i dess grenverk. Det älskar hennes familj, hennes barn, människorna som går på trottoaren. Det älskar att lyssna på människors röster, djurens och insekternas ekon bland dess löv och grenar. Det älskar att känna vinden ta tag i och få dess mäktiga grenar att gunga. Trädet, (och nu även kvinnan) älskar att höra lövens symfoni rassla i brisen. Om natten ser trädet på stjärnorna och planeterna som rör sig i kosmos och känner en enorm förening med Allt Som Är.
De känslor som kvinnan får medan hon är trädet är tillräckliga för att få henne att gråta, och tårar väller ofta upp i hennes ögon bara genom att återerinra sig de här erfarenheterna.
Fortsättning nästa sida ...
Sidor: | 1 | 2 | 3 | 4 | Nästa
|