Berättelser för Transformation
Att Finna Min Inre Far sida5
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |Nästa
Budbäraren småskrattar och svarar: ”Du ser redan Gud, eftersom Gud är Allt Som Är. Gud finns överallt. Alla varelser är alltid nära Första Källan! Men varelser är inte fullt medvetna om den här fundamentala föreningen med Gud, så länge som de är splittrade och inte medvetna om sin djupare enade essens. Vi befinner oss nu på väg till en djup återanknytning.”
Flickan och hennes guide lämnar hennes barndomshems omgivning och börjar resa sida vid sida, först genom en rymd av vitt ljus och sedan genom en underbar svart stjärnfylld himmel. Flickan upplever förnimmelsen av att flyga framåt och uppåt i långa graciösa spiraler. Hon är både lugn och upphetsad över hur äventyret utvecklar sig. Hon behåller sin egen närvaro som vuxen tillsammans med sina känslor och sinne som barn. I den här världen är hon det förflutna, det närvarande och framtiden, allt ihoprullat till ett.
Snart känner hon att närvaron av en tredimensionell miljö närmar sig och hon svänger mjukt i riktning lätt neråt. Stjärnhimlen finns fortfarande därovanför, när hon börjar visualisera formen av ett underbart, enkelt hem i en vacker naturlig miljö. Allteftersom hon sjunker längre ner, ser hon en gräsmatta, effektfulla blommor som glöder i en symfoni av färger och former – och en strålande varelse som tittar åt hennes håll, som om denne väntar på hennes återkomst.
Den lilla flickan och hennes guide landar på gräsmattan framför huset, på lagom avstånd från huset. I den här särskilda miljön verkar allting, även om det är natt och stjärnorna lyser klart i en svart himmel, glöda utifrån sitt eget ljus.
Budbäraren ser på den lilla flickan och säger ”Du förstår, i det inre kosmos finns allting. Det här är faktiskt ditt hem.”
Flickan vet att det är så, eftersom hon kan känna det i varje atom av sin varelse.
”Och här i din inre värld har du en föräldra-Far i Varandets kärna. Han har alltid varit här… du har bara varit på en lång resa, som har tagit dig bort från hemmet. Resan spreds ut över många mänskliga livstider … men nu har du kommit tillbaka.” När Budbäraren säger dessa ord, ler den unga flickan.
Den lilla flickan ser på sin Inre Far, som står på verandan och ser samma leende. Hon springer tvärs över gården till honom och han fångar in henne i sina armar. Han kysser henne på pannan och ger henne den största, längsta kram som hon kan erinra sig.
Han talar om för henne, att han älskar henne av hela sitt hjärta och att han är ”såååå glad över att hon är hemma!” Han accepterar varje detalj i hennes varelse och är ivrig att få höra allt om hennes erfarenheter, hennes drömmar, hennes förhoppningar och hur hon vuxit under sina resor.
Den lilla flickan vet, att hennes Inre Far är stark och full av visdom. Han är en varelse som fritt ger av sin ömhet, som har ett gott hjärta, en känsla av humor och en otrolig glimt i ögat. Äktheten i hans energi och i de känslor han utstrålar är som det renaste, varmaste ljus hon någonsin upplevt.
Han är inte sen med att lyfta upp henne och vagga henne i sina armar. Hon sitter tillsammans med honom i hans favoritstol timme efter timme. Han sjunger också den mest vackra sång för henne … och hon faller ibland i sömn och drömmer de allra vackraste drömmar. Och när hon vaknar håller han henne fortfarande i sina armar.
Att vara i närvaron av sin Inre Far är en allt uppslukande upplevelse, eftersom flickan lär sig hur han förhåller sig till allt i Livet. Till exempel, när han sträcker sig efter en kopp varmt te, rör vid handtaget och för koppen till sina läppar … ser hon på sättet han rör sig och på de känslor han utstrålar att han är tacksam – inte bara för teet, utan för allting. När hon ser honom tala med människor, lyssnar på henne, smeker katten, eller tittar upp på stjärnorna, vet hon att han ser Gud i allt. När han promenerar genom trädgården, gungar i sin favoritstol, eller förbereder en måltid, kan hon tala om, att hans energi, tankar och känslor söker efter att hjälpa till att ge näring åt alla livets former, både de som går att se och de som inte går att se. På det här sättet är hela hans väsen öppet för henne och hon är fri att koppla ihop sig och införliva sig med hans visdom, filosofi, attityder och känslor.
Fadern förklarar för sin dotter att hon, i sin essens, är en medveten utforskare av Livet. Hon är fri att separera sig från honom och resa till Skapelsens avlägsna hörn för att få alla de erfarenheter hon vill ha och behöver. Han kommer inte bara att vänta på att hon ska komma tillbaka, utan han kommer faktiskt alltid att vara med henne, som en strålande energiform i hennes inre värld.
Fortsättning nästa sida ...
Sidor: Föregående| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |Nästa
|